Irländska greyhounds

Irland har varit hemvisten för greyhounds sedan urminnes tider. Kelterna var välkända för sina vindsnabba jakthundar redan då grekland var civilisations vagga.

Irland är en allvarlig konkurrent till USA om titeln som världens största producent av greyhounds, och landet är utan tvekan världens största exportör. Enligt beräkningar exporteras 50 procent av alla Irlandsfödda greyhounds. The British Greyhound Racing Board har konstaterat att ungefär 80 procent av hundar aktiva på de brittiska kapplöpningsbanorna är födda i Irland.

I genomsnitt föds det mer än 20 000 greyhound valpar varje år i Irland, även om antalet födda valpkullar föll med 25 procent 2008. Endast en minoritet av dessa unga hundar kommer att växa upp och få en framgångsrik karriär på kapplöpningsbanan. Konkurrensen är stenhård och det är inte ekonomiskt möjligt att behålla en hund som inte presterar som den ska.

Skador är ytterligare en anledning till att hundar försvinner från kapplöpningsbanan, men det finns ingen statiskt över antalet misslyckade kapplöpningshundar.

Strukturen för greyhoundaveln i Irland skiljer sig markant från andra länder. Istället för att greyhounds ägs av och avlas på av några få stora kennlar, ägs de flesta irländska hundar av privatpersoner som avlar på dem som en deltidsysselsättning eller som en hobby.
Många irländska ägare har två-tre avelstikar och säljer för det mesta valparna till andra ägare. Inte helt förvånande har detta lett till ett stort överflöd av greyhounds.

En kapplöpningsgreyhound har en kort karriär som startar vid 16 månaders ålder och slutar vid fyraårsåldern, om den inte blir skadad och tvingas sluta på grund av det. Vissa hundar kan dock tävla upp i femårsåldern. När tävlingskarriären är slut är det vanligtvis endast de mest framgångsrika hundarna som går vidare till aveln, konkurrensen är för stor de mer medelmåttiga.
Vissa tikar behålls för avel, om de har gjort bra ifrån sig på banan finns det många ägare som hoppas på en riktigt bra kull och parar därför sin tik med en framgångsrik hane.

Tillsammans skapar de många pensionerade hundarna och de valpar som inte riktigt har vad som krävs ett överflöd av greyhounds som det är nästan omöjligt att hitta hem till i Irland.
För att förvärra situationen ytterligare betraktas greyhounds i sitt hemland som rena tävlingsmaskiner och direkt olämpliga som husdjur, även om detta sakta håller på att förändras. Resultatet är att tusentals greyhounds avlivas årligen, många av dem helt friska och /eller unga.

Det är svårt att veta exakt hur många greyhounds som föds varje år i Irland. Detta beror på att det endast är antalet kullar som registreras, inte individuella valpar.
The British Greyhound Racing Board har beräknat att en greyhoundtik föder omkring sex-tio valpar i varje kull, snittet räknas till åtta valpar per kull.
Valparna tatueras i öronen när de är omkring 16 veckor gamla. Vid ungefär ett års ålder får valparna sina officiella tävlingsnamn och de får också sina identitetskort och licens som ger dem rätt att kvalificera sig för tävling.

Det är inte alla hundar som kvalificerar sig, många försvinner på grund av skador, eller för att de inte är snabba nog eller för att de inte är intresserade av att jaga "haren".

Nedan är några exempel på statistik över irländska greyhounds från några år tillbaka:

Antal kullar registrerade hos The Irish Greyhound Board:

2006 - 4 318. Antal valpar: 25 908 - 40 180. I snitt 34 544 valpar.

2007 - 4 038. Antal valpar: 24 228 - 40 380. I snitt 32 304 valpar.

Antal öronmärkta valpar:

2006 - 23 168
2007 - 22 727

Antal hundar som erhöll ID-kort och licens för kvalificering:

2006 - 21 571
2007 - 20 916

Antal registrerade ägarbyten:

2006 - 12 895
2007 - 12 819

Välfärden för de hundar som är aktiva på kapplöpningsbanorna ombesörjs av The Irish Greyhound Board.
Tränare och ägare inspekteras på en regelbunden basis och de som bryter mot regelverket kallas inför en granskningsnämnd och blir offentligt uthängda (naming and shaming) i Irlands enda greyhoundtidning.

Rescues och adoptionsprogram som specialiserar sig på greyhounds, och som drivs av hängivna privatpersoner, arbetar väldigt hårt för att både hitta lämpliga hem till de hundar som finns hos dem och med att informera allmänheten om att vilka fantastiska sällskapshundar dessa vänliga, avslappnade soffpotatisar är.
The Irish Greyhound Board har en egen verksamhet för pensionerade greyhounds och hundarna därifrån omplaceras i nya hem via organisationer i Frankrike och Belgien.
IGB finansierar också greyhounds i externa rescues och adoptionsprogram.

Många av dessa omplacerar greyhound utomlands, bland annat Italien, Tjeckien och Sverige, och IGB bidrar då till hundarnas transportkostnader.

Det går utan tvekan att fasställa att det finns ett överskott på greyhounds i Irland som uppgår till flera tusen hundar. Med befolkning på endast fyra miljoner finns det inte tillräckligt med hem för att ta hand om alla hundar som behöver hjälp. Även om det har börjat vidtas åtgärder för att få bukt med antalet greyhounds som produceras, finns det fortfarande ett stort behov av ansvarsfulla hem både i Irland och utomlands.

Greyhounds är intelligenta, tystlåtna, lojala och lättsamma att ha ett göra med och de är utmärkta sällskapshundar för nästan vilket slags hem som helst. Till skillnad från vad många tror kräver de inte timmar av motion varje dag. Greyhounds är sprinters och för att samla krafter inför de enormt energikrävande ruscherna brukar de ägna sig åt sin favoritsysselsättning, att sova. Så länge de får möjlighet att springa av sig några gånger i veckan är de nöjda. De är allmänt kända som världen snabbaste soffpotatisar och kan vanligtvis hittas dåsande någonstans där det är mjukt och bekvämt.