Vanvård av djur i samband med missbruk
Alla ska inte ha djur. En grundläggande regel är att ett djur ska känna kärlek och behandlas som en viktig del av familjen. Det är något som de flesta också kan ge. Skaffar man sig en hund så handlar det inte om att köpa sig sällskap för stunden, man åtar sig ett ansvar för flera, flera år framöver och därför så måste man också se till att man verkligen har tiden som krävs.
Det är därför det ibland kan vara sorgligt att se unga människor skaffa hund och där man ser denna mer som en liten accessoar än som en levande varelse; man glömmer att hunden ska matas, att den måste gå ut och motioneras och man glömmer – framförallt – bort sina egna tankar om framtiden.
Vad händer om du ska flytta till en annan stad för jobb eller studier; tar du med hunden eller kan någon tänkas ta hand om den? Det är ett problem. Ett annat gäller vilka som skaffar hund.
Anmäl misstanke om vanvård till Länsstyrelsen
Ovanligt är tyvärr inte att personer med missbruksproblematik skaffar hund. Något som är naturligt sett till det fina sällskap djuret ger – men som är direkt ödesdigert i vissa fall. Hur ska en missbrukare ha råd med mat till ett djur då man knappt har mat på bordet att mätta den egna munnen?
Vanvård av djur och missbruk går tyvärr ofta hand-i-hand och här måste man komma på något sätt som kan förhindra detta. Som utomstående kan man anmäla misstanke om vanvård till Länsstyrelsen. Bor du granne med en missbrukare och ser att dennes hund far illa så kan du ingripa genom att upprätta en anmälan. Det är bra – men är det tillräckligt?
Narkotikabrott och vissa hundar
Vanvård handlar inte enbart om skötsel, enligt oss. I vissa kretsar så används en hund som en tydligt påminnelse om vad som eventuellt kan hända. Här tänker vi främst på personer med en benägenhet att begå olika narkotikabrott och deras förkärlek för kamphundar såsom rottweilers och pitbulls.
Hundar som – vid fel uppfostran – kan fungera som rena vapen och som i och med detta kan utgöra en livsfara för omgivningen. Man kan läsa om omotiverade attacker på andra, mindre hundar, man kan höra om barn som blivit ihjälbitna och om vuxna som attackerats på de mest fruktansvärda sätt. Är det hundens fel eller är det ägarens? Vi lutar åt det senare.
Kan man lösa detta på något sätt? Vissa kennlar har tydliga regler kring vilka som får köpa valpar. Man gör en utredning och man väljer köparna med omsorg. Där är en lösning som dock inte tillämpas av alla. Frågan är om det så ivrigt diskuterade körkortet ska börja tillämpas.
Det vill säga: för att få köpa vissa hundar måste man ha ett tillstånd. Flera domar gällande narkotikabrott skulle här kunna diskvalificera en hel del ägare av exempelvis rottweilers. Man måste förstå att sådana hundar – i fel händer och koppel – är rena mördarmaskinerna.
På sajten https://www.narkotikabrott.nu kan du läsa om alla typer av narkotikabrott.